Jag har all tid i världen att ta nästa steg i mitt liv.

Helt plötsligt finns all tid i världen.

All tid i världen att revidera mitt CV.

All tid i världen att fila på mitt personliga brev.

All tid i världen att fundera på alla dessa tankar som snurrar, snurrar, snurrar.

”Det finns absolut inget värre än att vara arbetslös!” sa min faster. Åh jo, det finns det. Typ livshotande sjukdom. 

Arbetslösheten – vi möts igen.

Apor är råttor som kan hoppa i träd.

image

När jag var liten tutade mamma i mig att apor är som ohyra. De stjäl frukt, bits och sprider sjukdomar. Typ som trädhoppande råttor.

Eftersom jag bodde precis vid den heliga apskogen i Ubud var jag ändå tvungen att möta min rädsla. Jag kom över min obehagskänsla för spindlar genom att utsätta mig för dem men spindlar är ju ändå vanligare i Sverige än vad apor är.

Jag höll mig på avstånd från aporna hela tiden. Så länge man inte hade frukt framme var aporna helt ointresserade av en. Jag pendlade mellan att tycka att bebisarna var gulliga för att de var så små till att tycka att det blev läskigt när de satt i klunga mitt på stigen.

Under en del av gångvägen promenerade fem, sex apor mot mitt håll samtidigt. Jag reagerade instinktivt genom att stå stilla och hålla andan. Sedan kom jag på att det är ju så man undviker en attack från en tyrannosaurus rex och vid det laget var jag omringad av apor som trodde att jag stod stilla för att jag hade frukt. Skräcken!

~~~
Postat med WordPress för Android

Turen sitter i det första köpet.

image

Jag och Angelica går ut tidigt på morgonen för att gå på den lokala marknaden. Vi vill göra fynd och prutandet är ett måste för att kunna göra affärer.

Dagens första kund är viktig för en försäljare. Det betyder tur att få en kund tidigt på dagen. Prutmånerna följer med. ”Morning price” kallar de köpspelet.

Jag är osäker när det gäller att pruta. När försäljarna märker att jag rådfrågar Angelica kallar de henne för ”boss”.
– Come boss, you give me good luck too this morning, yes!

image

Vi dealar om saronger, sidenrockar, masker och smycken. Vi markerar vårt missnöje med priset genom att gå ifrån istället för att stå kvar och pruta. Då får vi som vi vill – eller går ifrån tomhänta. I de flesta fall kommer vi lyckligtvis överens och alla blir nöjda.

När vi har betalt slår försäljarna med pengarna på sina varor. Turen från den första kunden måste sprida sig och räcka hela dagen.

~~~
Postat med WordPress för Android

I centrala Ubud vill alla ge mig skjuts.

”Taxi?”

Det finns plats för mig. Plats på allt från mopeder till bilar till skåpbilar. Till och med bara för att gå över vägen erbjuds jag skjuts.

”Transport?”

Jag har slutat säga nej tack. Jag bara passerar. Då finns det andra tricks att ta till. Handklappningar och viftande med händer när jag ser åt deras håll.

”Hello, how are you? Where are you from?”
”Sweden.”
”You need transport?”

Enligt balineserna finns det inget avslut. Därför säger de inte hej då. Istället ses de igen. Alla ses snart igen.

De ler, alla som vill skjutsa mig.

”Ok, maybe taxi tomorrow.”

Jag ler tillbaka.

~~~
Postat med WordPress för Android

De tror att jag inte förstår vad de säger men det gör jag.

Mitt resesällskap säger att västerländska män kallas för ”boss” och kvinnor kallas ”sexy” när de går på marknaderna här i Ubud. ”Hello boss, hello sexy”.

Jag kallas ingenting. Jag får gå i lugn och ro. Men när de pratar med mig på balinesiska tror de först att jag inte hör, sedan att jag är dryg som inte svarar och till sist förstår de att även mig måste de prata engelska med.

Västerlänningarna jag möter säger ingenting, de bara ler och släpper ut ett ”excuse me, sorry” när de passerar.

Jag hör svenskar och blir förvånad men ändå glad. De pratar oväsentligheter och förutsätter att ingen annan runt omkring förstår. Jag känner mig som en kameleont.

~~~
Postat med WordPress för Android

Myrorna attackerar.

Jag vaknade av att jag kände ett litet kli på armbågen. När kliet vandrade vidare längs med armen förstod jag att det med all sannolikhet inte var ett kli.

Jag slängde av täcket. Min säng var invaderad av miljoner små myror. Fördelen med små myror är att de är lätta att borsta bort (pocketböcker funkar utmärkt som myrskrapa). Nackdelen är att myror alltid har fler kompisar i närheten. Jag lyfte på myggnätet – självklart var hela golvet ett myrornas krig.

Myrorna hade hittat in till mig för att de sniffat sig fram till läsken som jag slängt i papperskorgen. Myror hittar till läsk som fästingar ligger och lurpassar på blodstinna värddjur.

Den snabba lösningen på myrinvasionen (kvart i fem på natten!) var att ställa ut papperskorgen utomhus och hoppas på att myrorna skulle följa med. Jag somnade om när jag märkte att myrorna höll sig på den vänstra sidan av sängen.

~~~
Postat med WordPress för Android

Darsa.

Han hänger över räcket och håller i en skylt med mitt namn. Någon har ritat på o:et i mitt efternamn så att det liknar en gubbe med antenner snarare än ett ö.

– Välkommen till Bali. Jag heter Darsa.

Darsa har arbetat som chaufför i 20 år. Privatchaufför, taxichaufför och de senaste åtta åren som upphämtningschaufför åt ett par lokala hotell.
Idag är det extra mycket trafik till Ubud eftersom det är nationell helgdag. Två timmar ska det ta för oss att komma fram.

– Det är en bra idé att köpa något litet att äta på vägen, säger Darsa.
– Jag vill äta något som inte finns i Sverige. Vad skulle du rekommendera då?
– Hmmm… det enklaste är ju McDonalds eller KFC.
– KFC finns ju inte i Sverige så vi kör på det.
– Jag gillar också KFC mer än McDonalds. Det är kryddigare. Och krispigare.
– Och mer kött! fyller jag i.
– Ja. Ja, definitivt. Definitivt mer kött.

~~~
Postat med WordPress för Android